Känns det bekant för någon mer än mig?? Som fostrad på landet är det en fras som under min uppväxt ideligen försvarat regningt väder och varit tappra försök att mildra sura miner över inställda strandbesök eller utflykter. Nu är det väl så att de flesta barn hellre står över potatis till middagen om det kan bytas mot fint väder med sol och bad men på nåt sätt har det blivit en "ok" ursäkt som följt med mig hela livet och nu står jag här med en snustorr trädgård och dessutom barn med pollenallergi och till min fasa hör jag mig själv tänka att det är helt ok med lite regn som sköljer bort pollen, vattnar gräsmattan och så är det ju "bra för pärerna". Haha! Nu har jag ingen potatis i jorden än men allt annat som den här tiden på året ska gå från brunt till grönt behöver ju faktiskt lite regn. De dyngsura trädgårdsdynorna vi bar in imorse behövde däremot inget men det försvarar jag med att de fick en välbehövlig och naturlig tvätt. Skorna som stod ute på altanen likaså ...

Medan regnet strilar åker vi mot Stockholm.  Antagligen trivs potatisen även i Stockholm den här helgen men vi roar oss ändå och jag tror mig hitta både trädgårsbilder och blogginspiration. Livet ter sig ju alltid underbart genom lite bubblor! Visst var det så?