Maskrosorna är väl någorlunda ok när de lyser som gula solar men riktigt fula när de stoltserar vit/bruna på höga skaft i gräsmattan. Dessutom är de ju omöjliga att klippa ner, de böjer liksom bara på nacken när gräsklipparen kommer och sedan vajar de lika ståligt igen när man sekunden efter vänder sig om. 

Mossan kommer tillbaka hur vi n kalkar och sliter med våra mossrivare. Egentligen borde vi trivas med mossan, den är grön, mjuk och skön att gå på och växer i alldeles lagom takt. Men nej då, den ska bort och vi kämpar förgäves med att få gräsmattan att trivas i den leriga skuggan. 

Och sedan har vi förstås kvickroten - ja den är i princip omöjlig att stoppa. 

Kampen mot ogräset ska återupptas vilken dag som helst men idag passade jag på att fotografera de små rackarna istället. För just nu är de ju faktiskt små och förhållandevis fina - i lagom mängd :)

• 
  Så sant :)
• 
  Detaljer runt hörnet
• 
  Andra gången gillt!!