Äntligen har gräset blivit så pass långt att det måste klippas! Trodde aldrig jag skulle uttala de orden men i kväll gjorde jag det :) Ut med klipparen ur garaget där den stått parkerad i helgen, tryck på start och vips är den igång. Vi står där med armarna i kors och tittar ... och tittar ... Vi har liksom svårt att slita oss. Den snurrar på där, från hörn till hörn. Buffar i ett träd eller en stenmur, vänder runt och åker åt ett annat håll igen. Helt otroligt! Ska vi slippa klippa gräsmattan alltså?

Efter en stund blir det kallt. "Varför står vi här egentligen?" säger Mattias. "Kom vi går in." Sagt och gjort. Vi kryper upp i soffan, tänder ljus och tar en kopp te. Jag sträcker mig och kikar ut genom fönstret lite då och då, jodå vår lilla robot jobbar vidare där ute. Gräset blir klippt trots att vi sitter och kvällsfikar i soffan :)
Den sladdar på, som i vilken reklamfilm som helst.