Den väller ut åt alla håll och kanter. Den bara fortsätter att växa helt okontrollerat och så gör den varenda sommar. Jag vill ha den välformad och lagom stor men det krävs hårt arbete för att hålla den så.
Två saker borde växa långsammare, ogräset och häcken!! Den förbaskade häcken är tre meter hög och två meter bred och nu MÅSTE den klippas. Det är varken roligt eller lättsamt och det tar en väldans tid. Klipparen är hur tung som helst och sladden hur kort som helst, i alla fall känns det så när man står där på stegen och vinglande försöker hålla armarna i ungefär samma nivå så häcken inte ska se ut som en bergochdalbana. Att vi måste använda stege är förvisso självförvållat eftersom vi låter den växa lite högre för varje år så nu är det omöjligt att nå om man bara står på marken. När man väl lyckats klippa in- ut- samt ovansida ska alla grenar och blad krattas ihop, stoppas i säckar eller lastas direkt på pappas släpvagn och sedan skjutsas iväg på tippen.

Usch, vill inte påbörja det här jätteprojektet men inser varje år att vi faktiskt måste. Häcken spretar åt alla håll och värst är den sibiriska ärtbusken som växer ut mot gatan, den är gigantisk!

Vi har inte bara en utan fyra olika sorters häck runt tomt. Vi har den spretiga lite taggiga ärtbusken eller karagan som den också kallas ut mot gatan. Den är ljusgrön och fin på våren och försommaren men sedan kommer tyvärr oftast mjöldaggen och gör den lite grådassig. Mot grannarna på 10an har vi en tät och fin måbär. Den är betydligt lägre och lättare att klippa. Mot baksidan har vi två varianter, hagtorn en liten bit mot ena grannen och sedan har vi en lång, hög och ostyrig oxbär som i år måste klippas ganska hårt för den har fått växa fritt i två år och har blivit så stor att den nu gör intrång på hallonen.

Vilken dag som helst ska vi ta tag i häckprojektet. Vi borde kunna se det som träning, en chans att sola ryggen eller nåt annat men nej, vi väljer att gruva oss och sucka före, under och efter precis som alla andra år. När det sedan är klart inser vi som vanligt att det gick ganska lätt när vi väl började ...