Den smaskar och knastrar, vickar på sin svarta nos och pinnar på små korta ben kors och tvärs över tomten. Den (eller kanske en bror, syssling eller kusin ...) dyker upp nästan varje kväll och mumsar insekter och maskar i rasande fart. Det verkar finnas något hårt med skal eller mjukt och slemmigt ätbart på varje decimeter av tomten för den stannar ideligen upp och tuggar. En favorit på menyn är glädjande nog tvestjärtar. Skuggiga krukor och annat formligen kokar av de här krypen så kom och ät alla kottar!
Det är supermysigt att ha igelkottar i området. En lugn kväll kan man höra prassel i gruset eller skymta något i ögonvrån och då kommer den smygande. Barnen jublar och försöker mata med maskar och äggula. Hunden är till en början lika engagerad men ger snabbt upp när den inser att kotten inte heller ikväll varken vill leka eller är rolig att nosa på.

Igelkottarna ska vi vara rädda om så förutom vatten, ett "risigt" hörn av tomten där den kan bo och lite extra mat på våren när de precis har vaknat så kanske man borde sätta upp en sådan här skylt på gatan :)