Vet inte riktigt vad den här sommaren (eller jag) gjort med mina petunior. De är höga som torn! Visserligen blommar de flitigt men nu när sensommarblåsten tar i viker de sig som papper och går av. Nä dags att byta ut dem mot lite mer kortväxta och tåliga krysantemum. Är det ett tecken på tidig höst? Ska jag redan börja slänga bort sommarblommorna? Vill tro att det bara gäller de gängliga vid entrén men ser inte blomstertobaken lite sliten ut också och visst sjutton är det skillnad på luften nu och bara förra veckan?
Så står man här och känner som vanligt ... Var tog sommaren vägen? Var det inte igår jag skolade ut all plant och var rädd för frostnätter? Gick inte barnen nyss ut skolan och vi stod där med hela långa ledigheten framför oss? Med skräckblandad förtjusning rättar vi in oss i vardagens rutiner igen. Ställer klockor, planerar, skjutsar och hämtar och står lydigt i kö.

Tar ett varv i trädgården och konstaterar glädjande nog att sommaren lever ett tag till. Det mognar på löpande band i växthuset, många blommor står sig fortfarande fint och gräsmattan ja den stortrivs såklart. Några rosor remonterar också en sista sväng. Min gula fina klätterros Leverkusen ska äntligen få blomma. Knopparna har hittills fallit offer för steklar men nu verkar det lovande.

Jag fortsätter sopa björkfrön och klipper bort ytterligare några vissna blommor. Vi sitter nog en stund på altanen ikväll också, med tända ljus och njuter av mörkret.
Rabatten ser fortfarande ok ut med en blandning av petunia och lobelia i blandade färger.
Även ringblommorna knoppas och trängs med rädisblommorna i trädgårdslandet.