Den gamla assistenten är sprängd i småbitar och jag har INGET tålamod. Bruksanvisningen anno 1965 är uppochner och med sista sidan först men skam den som ger sig. Två timmar och några små snälla svordomar senare så är projekt äppelmos avslutat.
"Ska vi använda den där stora grejen som står i matkällaren?" Eliza ser alltid extra mycket fram emot när det är dags att göra äppelmos för då kommer farmors gamla assistent "äppelkrossaren" fram ur gömmorna. Det är himla spännande när moset snällt droppar ner i ena bunken och alla skrutt i den andra. Farligt varmt förstås och lite pilligt men jättekul, tycker barnen :)
Eliza och Moa assisterar assistenten medan dockorna sover.
Själva plockningen är ju faktiskt väldigt enkel och mycket roligare än att ligga på knä och krafsa vinbär. Ganska fort får man ihop en stor korg. Nu när moset är i burkar och bänken, köksluckorna, fönstret och golvet är avtorkat är det superkul att ha fyra kilo mos i källaren.
Själva förvaringen och konserveringen är lite klurig. Jag har en förmåga att slarva lite och så står jag där med mos som möglar minuten efter att burken öppnats. I år har jag skärpt mig, varit noggrann och följt receptet!
Klart, och Alfred har fixat etiketter :)