Drömmer mig bort från vissna tagetes och fallfrukt och ser fram emot nästa vår och sommar. Högsäsongen är långsträckt, även i Norrland, men nu är det snart dags att omsluta trädgården i löv och granris inför vintervilan. Det mesta där ute börjar se förväxt och trist ut och ska sanningen fram så känns det helt ok. Den här tiden på året börjar jag bli less på att vattna och nypa bort vissna blommor.  Igår var det dags att packa ihop krukor och spadar, bära iväg sommarblommorna till komposten, klippa äppelträdet och röja upp trädgårdslandet. De små frön vi så omsorgsfullt pillade ner i sålådorna i mars blev blommor och och grönsaker som tacksamt ståtat hela sommaren och nu gjort sitt.

Så står jag alltså här i mitten av september bland förväxta gurk- och hallonplantor, bruna pelargoner och meterhöga utblommade blomstertobak och konstaterar ännu en gång att den här växtcirkeln är både fascinerande och rogivande.

Våren - små plantor blandas med körsbärsblom, tulpaner, penséer och små pärlhyacinter. Älskar ljuset och färgerna. Allt väcks till liv.

Brunt blir till grönt. Veckor och till och med månader av prunkande blomning innan det så sakta börjar gå mot brunt igen ...

Hösten - älskar mörkret och filten i soffan. Njuter av rönnbären, blåbärsriset, kantarellerna och den klara luften.
Krysantemum gjorde entré vid entrén för någon vecka sedan och nu är det dags för ljung och muehlenbeckia att få göra dem sällskap. Äntligen känns det fint på bron igen.
Glämtar på dörren till nästa säsong. Tror jag ska försöka hitta några nya spännande lökar att gräva ner. Det står inte på förrän vi återigen möts av efterlängtade skira krokusar och tulpaner i brun mylla ...
Hur härligt är det inte när de här små färgklickarna tittar upp ur gräsmattan tidig vår?? Det får absolut bli en lök-shoppingrunda någon dag.