En weekend på tu man hand. Många långa promenader, ljumma uteserveringar, vanliga affärer blandat med ouppnåelig lyx. Middagar med fina vänner, drinkar och "måste de spela så högt, vi kan ju knappt prata?". Pasta carbonara på den lilla italienska restaurangen i hörnet med de höga snygga vinglasen. Små, trånga caféer kombinerat med stora shoppingpåsar. Ömma fötter och en myskväll med morgonrock och skumpa på hotellrummet.
Väntade in i det sista med att besöka favoritbutiken nr 1 men igår blev det äntligen en tur till Svenskt Tenn och även några småsaker inhandlade. Det där att spara det bästa till sist kändes mindre lyckat. Den stundande långa och regniga bilfärden hemåt gjorde att vi inte hade tid att strosa så där länge som jag egentligen hade velat. Nästa gång tar vi den bästa affären först!

Väl hemma visade ett varv runt i trädgården att blodlönnen nu tappat alla sina löv och det är dags att kratta ihop den där stora högen som barnen kommer att hoppa i. Eken har bäddat in sin hörna av tomten, och halva gatan utanför häcken, i sitt gula knastriga täcke och kaprifolen har fortfarande några tålmodiga knoppar kvar. De nysådda äppelkärnorna har inte börjat spira och mina cyklamen törstade efter sitt isvatten.

Ny vecka, nya skor och nya chanser att koka rönnbärsgelé.