Sent ska syndaren vakna, riktigt sent. Jag går där i trädgården på hösten och plockar och plockar och ställer undan och sorterar i förrådet men ändå ser jag nu i januari (!!) flera saker som jag glömt kvar ute. Saker som jag tänkt ta in"i morgon" eller "till helgen när jag får tid".
Vad gör min fina pinnsoffa ute nu? Ensam och frusen försöker den förgäves liva upp sin lilla hörna där under syrenen. Leksakerna som plockades undan i höstas fick komma göra comeback ut igen en söndagseftermiddag sent i höstas och sen då? Nu ligger de fastfrusna och  säkert på sin plats några månader till och ger sig till känna bara som en liten kulle i snön. Vi slipper i alla fall leta säcken till våren.
Den här stenkrukan med sin fina (översnöade) ljung står också stadigt kvar i isen i väntan på att vårsolen så småningom ska göra sitt eller att någon ska backa över den på väg ut från uppfarten.
Och så har vi då vattentunnan. Som vanligt står den kvar här mot garageväggen och spricker av isen. Jag lär mig aldrig ...
Vad är det som gör att sommarsaker ser så väldigt frusna ut när de står där ute? En pulka eller en spark ser, liksom perennerna, ut att höra hemma och trivas medan soffan och spegelmobilen ser ut att huttra.
Heja snön!! Kom i drivor så syns inte mina frusna sommarsaker :)