Vårkänslor
Av
Susanne
/
Där kom den! I takt med att vårsolen kikade fram kom lusten att skriva igen. Flera månaders uppehåll och ingen inspiration att varken skriva eller fotografera gick över samma vecka som solen avslöjade mina oputsade fönster. Välkommen ljuset! Välkommen det svaga porladet av smältvatten på gatorna och välkommen fram nedersta brosteget som så länge legat dolt under is och snö.
Kattungen Cesar, snart 6 månader, har vågat sig ut på bron. Här finns mängder av ljud och dofter en innekatt aldrig har anat förut, spännande och läskigt på samma gång. Det hade fikats mellis på bron den här dagen så det fanns också en och annan smula kvar att fynda.
En vinter vi inte skådat på länge börjar så sakta ge upp sitt grepp och en och annat talgoxe kvittrar glatt trots den dryga meter med snö som tungt vilar över gräsmattan. Om jag står på tå kan jag nu se ut över snöhögen utanför inglasningen, det sjunker ihop alltså. Jag spanar åt vänster och anar min knäckta hallonhäck samt några spretiga grenar av oxbären och åt mitt höga håll ser jag resterna av grannens raserade växthus. Nåväl, nu har vi i alla fall haft vår efterlängtade riktiga vinter. Det har åkts skidor, kälke och spark. Det har grävts snökojor och det har hoppats från garagetak. Snön har knarrat under skorna sedan första advent och nu gläds vi åt att se asfalten igen.
Någonstans där under de enorma snöhögarna ligger mina tulpanlökar och väntar. Kind mot kind med pärlhyacinter och krokusar hoppas jag att de laddar för sprakande, krispig blomning, färg i rabatterna och ännu mer känsla av vår.
Lyckades bända loss krukan med den brunande enen ur isen och ersätta den med några svajande påskliljor och vips andades hela bron vår.
Inomhus blev det lite vårkänsla i påsk med tulpaner och pärlhyacinter i kruka. Enklaste enkla bruna papperet med snöre runt kan ibland vara det allra finaste tycker jag.
Prognosen spår mer sol och värme och sent ska syndaren vakna. Vi befinner oss i början av spril och inte ett enda frö är nerpetat i jorden än. Nu måste krukor och jord fram :)
Nu är jag igång, jag känner det. Hej bloggen, hej våren! Hej på er alla läsare :) Jag hör snart av mig igen, ha det bra till dess.
Kattungen Cesar, snart 6 månader, har vågat sig ut på bron. Här finns mängder av ljud och dofter en innekatt aldrig har anat förut, spännande och läskigt på samma gång. Det hade fikats mellis på bron den här dagen så det fanns också en och annan smula kvar att fynda.
En vinter vi inte skådat på länge börjar så sakta ge upp sitt grepp och en och annat talgoxe kvittrar glatt trots den dryga meter med snö som tungt vilar över gräsmattan. Om jag står på tå kan jag nu se ut över snöhögen utanför inglasningen, det sjunker ihop alltså. Jag spanar åt vänster och anar min knäckta hallonhäck samt några spretiga grenar av oxbären och åt mitt höga håll ser jag resterna av grannens raserade växthus. Nåväl, nu har vi i alla fall haft vår efterlängtade riktiga vinter. Det har åkts skidor, kälke och spark. Det har grävts snökojor och det har hoppats från garagetak. Snön har knarrat under skorna sedan första advent och nu gläds vi åt att se asfalten igen.
Någonstans där under de enorma snöhögarna ligger mina tulpanlökar och väntar. Kind mot kind med pärlhyacinter och krokusar hoppas jag att de laddar för sprakande, krispig blomning, färg i rabatterna och ännu mer känsla av vår.
Lyckades bända loss krukan med den brunande enen ur isen och ersätta den med några svajande påskliljor och vips andades hela bron vår.
Inomhus blev det lite vårkänsla i påsk med tulpaner och pärlhyacinter i kruka. Enklaste enkla bruna papperet med snöre runt kan ibland vara det allra finaste tycker jag.
Prognosen spår mer sol och värme och sent ska syndaren vakna. Vi befinner oss i början av spril och inte ett enda frö är nerpetat i jorden än. Nu måste krukor och jord fram :)
Nu är jag igång, jag känner det. Hej bloggen, hej våren! Hej på er alla läsare :) Jag hör snart av mig igen, ha det bra till dess.
0 kommentarer