Inte är det enväldigt det lovar jag men när de knoppas och man kan börja ana den blomster- och doftprakt som komma skall är det svårt att göra annat än älska dem. När steklarna mumsar i sig knoppar på löpande band, när vinternt tar kål på dem, när mjöldagg eller rosrost hälsar på eller när lössen tar över, ja då gillar jag hellre nåt annat - maskrosor kanske.

Nu börjar de äntligen komma med både knoppar och blommor. Hej älskade rosor!!
Någon sort blommar en vecka medan andra remonterar hela sommaren, någon väller ut längs halva garaget och  någon tar knappt plats vid altantrappan och jag har dem i vitt, ljusrosa, rosa, gult och rött.
Först ut i år är min vita småblommiga ros som jag tyvärr är osäker på vad den heter. Svag doft och kort blomningstid men fantastiskt vacker.
Trots kylig start på sommaren så hittade jag faktiskt utslagna blommor på min Flammentanz häromdagen. Kraftigt växande och blommar tacksamt från juli ända in på hösten. Här bredvid växthuset slingrar den sig och trivs tillsammans med min storblommande klematis Piilu.
Massor av knoppar på min bär den i år så nu ser jag fram emot att garageväggen färgas rosaröd.

I min rosplantering växer både mossrosen Henri Martin (som sällan blommar tyvärr, tips mottages tacksamt), en liten Astrin Lindgren, den gula klätterrosen leverkusen och en av mina favoriter Louis odier. En enda blomma av Louise Odier fyller hela badrummet med ljuvlig doft. Knopparna är på gång nu och om jag lyckas hålla steklarna borta så väntar även här en fantastisk blomning.
Så här fin var den en regning morgon ifjol sommar.

Min lilla Mozart klarade inte av vintern men en ny på samma plats har börjat växa till sig och jag tror mig ana några små begynnande knoppar. Här väntar små enkla blommor med ljus mitt och rosa kronblad. Blommar om och om igen från juli fram till sen höst.
En miniros i kruka trivs bra på bron. Den har blommat oförtrutet sedan maj och ser ut att fortsätta likadant.

Jaha, efter det här inlägget så slås jag återigen av hur fantastiska rosor är. Tur att jag under dåliga tider behärskar mig från att greppa spaden och förpassa dem till komposten. Timmar av slit och planering gör en enda blommande buske mödan värd. Romantiska, storslagna och otroligt vackra, trots ohyra och annat trist så då och då hälsar på.